Nätverkskriminellas bolag går i konkurs sex gånger oftare – så blir företag brottsverktyg

Under 2020–2023 hade en femtedel av de 56 000 vuxna personer som ingår i Polismyndighetens underrättelsepopulation över nätverkskriminella minst ett formellt företagsengagemang. Tillsammans rörde det sig om drygt 23 000 företag – omkring 1,7 procent av alla företag i Sverige. Bolagen har förfallna skulder till staten på cirka 11,5 miljarder kronor, och de går i konkurs sex gånger oftare än företag i allmänhet.

Siffrorna kommer från Brottsförebyggande rådets kartläggning Företag som brottsverktyg, som publicerades i december 2025 på uppdrag av regeringen. Den beskriver hur bolag används i brottsupplägg och vilka sårbarheter i lagar och administrativa system som gör det möjligt. Men den visar också något som lätt försvinner i siffrorna: en registrerad koppling till ett bolag är inte detsamma som att bolaget har använts för brott.

Bolaget som dörröppnare

Företag ger kriminella aktörer legitimitet och tillträde till nya arenor. De kan också användas för att skala upp verksamheten eller dölja annan brottslighet, skriver Brå. I vissa upplägg är bolaget en förutsättning – vid skensanställningar, momsbedrägerier och företagsstöd som söks på osanna grunder. I andra är det ett sätt att förstärka eller dölja det som pågår.

Köpta bolag, målvakter och planerade konkurser

Tre metoder återkommer i flera typer av upplägg och i olika skeden av ett företags livscykel: att köpa befintliga bolag, att använda målvakter för att dölja vem som verkligen styr och att försätta bolag i planerade konkurser för att förhindra utredning (rapporten, s. 10).

Köpet av ett existerande bolag är centralt. Det ger tillgång till kreditvärdighet, bankkonton och ibland särskilda tillstånd och registreringar. ”Genom att köpa befintliga företag kan kriminella aktörer leva på lånade meriter och undgå de kontroller som annars skulle ha gjorts av exempelvis ledning och företrädare”, säger Brå-utredaren Henrik Angerbrandt. En stor del av bolagen tycks sedan främst användas för att snabbt förbrukas och försättas i planerade konkurser.

Brå pekar också på en paradox. Många upplägg bygger på att aktörerna kan redovisa helt påhittade uppgifter i myndighetssystem. System som ska skapa insyn kan därmed bli verktyg för att genomföra eller dölja brott.

Små bolag med stora skulder

På pappret är bolagen oftast små. Sju av tio saknar registrerade anställda, hälften redovisar ingen omsättning eller noll kronor, och bara omkring 6 procent omsätter mer än tio miljoner kronor (s. 9). Drygt 12 procent saknar uppgift om bransch, jämfört med 0,5 procent av alla företag. Där branschen framgår dominerar bygg, restaurang, fastigheter och handel – kända riskbranscher för penningtvätt och arbetslivskriminalitet.

Vissa egenskaper är särskilt användbara för penningtvätt. 60 av bolagen har tillstånd från Finansinspektionen att bedriva finansiell verksamhet, och var sjätte ingår i en koncernstruktur, som kan användas för att dölja transaktioner mellan företagskonton (s. 139). Brå beskriver detta som indikationer på att en del av bolagen används för penningtvätt – inte som belägg för att ett visst bolag har gjort det.

Ekoaktörerna har flest bolag

Tillgången till företag är ojämnt fördelad. Bland dem som Brå kallar ekoaktörer hade 78 procent minst ett formellt företagsengagemang under perioden, med i genomsnitt 19 engagemang var. Bland utförare i lägre skikt var andelen 9 procent, med två företag i genomsnitt (s. 38).

Gruppen är bredare än aktiva nätverksmedlemmar: den omfattar även personer med kopplingar till nätverkskriminella. Ett formellt engagemang visar alltså en koppling – inte vem som faktiskt styr bolaget, och inte att det har förekommit brott i det.

Sårbart är inte samma sak som felbyggt

Brå dömer inte ut kontrollsystemen. Att ett system är sårbart betyder inte nödvändigtvis att det är felkonstruerat: öppningarna kan vara en följd av systemets legitima syften, och rättssäkerhet och näringsfrihet begränsar myndigheternas handlingsutrymme (s. 10). Materialet ger därför inte stöd för att kalla kontrollen generellt ineffektiv.

Beskrivningen av uppläggen bygger på intervjuer, underrättelseinformation och avkrypterade chattar mellan kriminella aktörer. Registerstudien står för siffrorna om företagskopplingar (s. 8). Det är två olika slags underlag: det ena visar hur bolag kan användas, det andra hur vanliga kopplingarna är.

Ett aktuellt ärende – men inget nytt mått

Mekanismen känns igen i ett pressmeddelande från Ekobrottsmyndigheten den 6 mars 2026. Den 4 mars slog myndigheten till i en internationell insats mot misstänkt storskalig penningtvätt, där en omfattande bolagssfär misstänks ha använts för att dölja och flytta brottsvinster. Det gäller misstankar i ett enskilt ärende och säger ingenting om hur vanligt upplägget är.

Vad kartläggningen visar – och inte visar

Brå konstaterar att nätverkskriminellas företag används i olika kriminella upplägg. Men rapporten säger uttryckligen att den inte mäter hur stor del av det samlade problemet med företag som brottsverktyg som dessa aktörer står för (s. 197). Det innebär inte heller att alla drygt 23 000 bolag har använts för brott.

Det kartläggningen klargör är att den kriminella miljön har tillgång till de verktyg som uppläggen kräver – köpta bolag med historik, målvakter, företagskonton och konkurser – och att bolag med sådana kopplingar skiljer sig tydligt från företag i allmänhet. Registeruppgifterna gäller 2020–2023 och beskriver inte dagsläget.